Tag: Uteliv


Smokie-kryssning

Förra månaden var jag på Smokie-kryssning. Det var två år sedan förra gången, så det var hög tid att det blev en ny kryssning. Som alltid, spelade de på M/S Viking Cinderella. Den här gången var det Ulrika, Eke och jag som åkte tillsammans. Utöver det var det några “stammisar” med också, som det var jätteroligt att se igen.

Vi hade bokat middagsbuffé på utresan. Jag som egentligen skulle äta enligt dietists kostråd, måste erkänna att jag fuskade rätt så rejält… Det blev lite för mycket mat, och mycket för mycket alkohol…

Middagsbuffé.

Middagsbuffé.

Jag hade turen att hamna näst längst fram under konserten. Jag fotade nästan ingenting, tog några bilder med mobilen bara. Jag får ut mycket mer av en konsert om jag ägnar mig åt den helt och fullt, och inte är fokuserad på att försöka få bra bilder. Däremot filmade jag en låt. Jag har inte laddat upp videon på nätet än, så den kommer i ett senare inlägg.

Mike.

Mike.

Mick.

Mick.

Terry.

Terry.

Efter konserten blev det som vanligt efterfest. För er som undrar hur vilt det går till på ett bands efterfest, kan jag informera om att tiden mest ägnas åt att försöka pricka varandras öppna munnar med Ahlgrens bilar. Det där med förstörda hotellrum (fast annat rum än hotellrum) består i att skräpa ner golvet med en massa felparkerade bilar…

Ulrika och Eke - förfest till efterfesten.

Ulrika och Eke – förfest till efterfesten.

Sean och jag.

Sean och jag.

Ulrika och Terry.

Ulrika och Terry.

 

Brendon och Ulrika.

Brendon och Ulrika.

På hemvägen blev det lunchbuffé. Frukost? Inte en chans. Då skulle vi ju inte fått sova tillräckligt länge. Inte för att vi som tillräckligt ändå. Jag gick hem till hytten vid 4-snåret på natten. De andra kom indrällande runt 5:30 eller så.

Lunch med havsutsikt.

Lunch med havsutsikt.

Sist men inte minst så fick jag ett par skivor. Jag måste erkänna att jag inte ens lyssnat på dem än. *skäms en gnutta*

Live-CD:s.

Live-CD:s.

Nästa Smokie-konsert är den 26 juni när de spelar med Sweet och Slade i Göteborg. Jag har bokat tågiljett och hotellrum, men i nuläget är det inte helt säkert att jag kommer att kunna åka. Men jag hoppas det!

Roligt besök del 2

Om ni har hängt med i min blogg senaste veckan så såg ni mitt inlägg “Roligt besök del 1“, om att min vän Gitte från Danmark varit här. Här kommer en fortsättning på nämnda inlägg, om vad vi gjorde de resterande dagarna av hennes besök.

Fredagen ägnades nästan uteslutande åt att vara inne i stan, i två omgångar. Först möttes vi alla i city strax före lunchtid. Vi gick till mitt jobb, för att Gitte skulle få lämna sin packning där medan vi gick på stan, och för att Johanna skulle få kolla in sortimentet och shoppa lite (okej, det blev inte så lite). Vidare till Kawaii-butiken vi besökte ett par dagar innan så att även Johanna skulle få se den, och därefter till Panduro. En fika-paus på Bagel Street Café för att sedan ta tunnelbanan till Gamla Stan. Där blev det besök i diverse butiker, samt lunch på Hurry Curry.

140811-karta

140811-lampor

140811-staty

Jag hittade en Cola Zero med mitt namn på, som jag så klart var tvungen att spara så jag kan ha den som vattenflaska på jobbet sedan. 😉

140811-cola

När vi kändes oss klara inne i stan, åkte jag och Gitte hem till mig och Rebecka och Johanna hem till Rebecka. Lite vila, lite klädombyte och sedan tillbaka in till stan några timmar senare för middag på Harry B James. Vi fyra plus en kompis till Rebecka. En trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap. Vi var ganska trötta allihopa så vi var inte ute så länge.

140811-gitteGitte

140811-jagrebeckaJag och Rebecka

På lördagen kom Rebecka hem till mig (och Gitte) efter att ha vinkat av Johanna på Cityterminalen. Några timmars pyssel, sedan dök Lotta upp och vi gick till Sani Pizzeria för middag. Tillbaka hem till pysslet, och senare på kvällen när Lotta åkt hem kollade vi på Frozen. Som var precis så bra och mysig som jag hade förväntat mig. 😀

140811-frozen

Även söndagen gick i lugnets tecken. Jag och Gitte broderade lite och läste lite, och på eftermiddagen åkte vi in till centralen för ett par timmars fika och pratstund med Rebecka, innan Gitte begav sig hemåt Danmark.

Sammanfattat: En trevlig vecka med roligt umgänge! 😀

Sedan sist

Gårdagens middag var alledeles underbar. Jag har nu ätit fasan för första gången i mitt liv, och det var inte alls helt fel. Till efterrätt stoooor chokladkaka med nötter, glass och bär.

Efter middagen ägnade vi ett par timmar åt Subens nyinköpta spel – en Sanning eller Konsekvens-kortlek. Tillsammans med några glas vin blev det många glada skratt, galna upptåg och ganska ofarliga avslöjanden.

När vi ansåg att vi inte ville utsättas för fler galenskaper blev det en glas alkohol av valfri sort i hotellobbyn. Sedan gick vi vidare till en pub, som vi fick veta skulle stänga 20 minuter senare. Jag och Suben delade en öl, Angela tog en cola och Alice hade inte följt med. Den Charmige var där, och passade på att komma fram och prata när Angela var på damrummet (hon har inte muttrat om annat sedan dess). Vi är inte klara med varandra än, jag har saker att utkräva av honom idag.

Fortsättning följer. Nu ska vi checka ut från detta hotell och ta in på annat hotell (för att det andra är det bättre hotellet, men det var för dyrt för oss vardagnatt – nu är det helgnatt och bättre pris). Får jag tillgång till dator kommer fler rapporter. Om inte så får ni vänta tills jag kommer hem på sändag. Och glöm för all del inte mobilbloggen under tiden.

Varför…

…går man på krogen och ser coverband  vecka efter vecka? Okej, inte varje vecka, men oftast ett par gånger i månaden. Och ofta samma 3-4 band. Tja, helt enkelt för att jag gillar musik. Och helst då livemusik.

Gå på krogen för att supa sig full? Hm, det händer. I alla fall i fel sällskap (läs: killkompisen som dricker mycket). Men vanligtvis blir det inte så väldans våta utekvällar.
Gå på krogen för att ragga? Nej tack. Visst vill jag träffa Herr Rätt. Men det tycks som om 99% av killarna på krogen är fulla och jobbiga, så jag tror inte det är där man träffar honom. Eller?
Gå på krogen för att lyssna på livemusiken? JAAA!

Men coverband…? Ja! När jag var ung (jo, det var jag en gång för femton år sedan) såg jag en massa band som spelade originalmusik. Ungefär fem av sju möjliga dagar i veckan på Cityhallen, ibland på andra rockklubbar, samt nästan alla hårdrockskonserter med stora band på Isstadion och Solnahallen, oavsett om jag brukade lyssna på banden på platta eller ej.

Nu är jag visst gammal. Eller vad det beror på. Men jag vill helst höra musik jag känner igen. Kommer de “stora” favoritbanden för en konsert så går jag gärna. Men det går lika bra med covers på favoritpuben. Om det är bra band. Och vad kännetecknar då ett bra band? 1) Duktiga musiker. 2) Bra sångare. De två sakerna är A och O när jag ska se ett coverband. Repertoaren är hyfsad viktig, fast bland alla låtar jag gillar får jag även stå ut med sånt jag inte gillar. Bara för att jag inte har samma smak som medelsvenssonpubgästen, och banden vill förstås tillfredsställa medelsvenssonpubgästens musiksmak.

Ibland undrar jag hur många fler av pubens gäster som verkligen är där för musikens skull. Jag minns en kväll på en annan pub än favoritpuben, när det där coverbandet som spelar alldeles för sällan faktiskt spelade för en gångs skull. Det var ganska mycket folk där. Men ingen tycktes bry sig om bandet. Ingen applåderade. Ingen tycktes ens se att bandet existerade. Ingen dansade. Alla bara drack och pratade med varandra. Sånt gör ont. För vi talar om duktiga musiker som borde få uppskattning för sitt framträdande.

Eller som för några veckor sedan när jag åkte till annan stad (det brukar jag inte göra för att se coverband, men min goda vän som bor i trakterna och gillar det bandet lurade dit mig). Även där ett band som består av skickliga musiker och en bra karismatisk sångare. De “vanliga” coverlåtarna mycket bra framförda. Och hela lokalen tömdes nästan vid varje set, för att fyllas i pauserna. Kan möjligen bero på att ungefär alla på det utestället var i tjugoårsåldern och förmodligen skulle föredragit techno eller nå’t.

Tja, det var bara lite funderingar om varför jag går på krogen. Och lyssnar på samma band gång på gång (men upptäcker gärna nya band också!). Varför jag ser de där gubbarna från England gång på gång kan vi diskutera en annan gång.

En härligt rolig helg

Jag vet, det är evigheter sedan jag skrev något. En hel del har hänt, och jag har dessutom en massa skapade alster att visa upp. Men just nu får det bli ett inlägg om helgen som har varit.

Helgen började när jag gick hem från jobbet i fredags. 😀 Jag och Angela möttes på t-banan för färd hem till mig. Det blev en lugn kväll med babblande, middagsätande och dvd-tittande (jag har nu invigt Angela i Robson Greens underbara värld).

Lördag blev det en heldag på stan. Vi flängde runt i några timmar, och hann med Pyssloteket (jag köpte guld- och silverspets, lite smådekorationer och en flaska Liquid Pearls som jag velat ha länge men inte kommit mig för att köpa) , Matton (jag köpte lite fina papper – några A4-ark samt ett stort ark för att klä in ett album jag ska göra), jobbet (hör och häpna, jag köpte ingenting!) och The English Shop (jag köpte en liten sak till någon).

Efter shoppingrundan blev det ett par knappa timmar hemma, som mestadels ägnades åt uppfräschning. Sedan bar det iväg till middag på förortens godaste pizzeria, och efter det vidare till favvopuben Big Ben. Där spelade ett av de bra coverbanden, Limited Edition. De var lika kalasbra som de alltid är (det kändes som evigheter sedan jag senast såg dem). Angela blev helt frälst, och vi har redan bokat in att jag ska åka ner till henne i augusti när de spelar i de trakterna.

Kvällen blev lång och sen (även om det kändes som om det gick fort), men en hel del dansande (jippie, mitt knä klarar av sånt nu!) och en mer eller mindre stor gnutta alkoholintag. Vännen G var förresten också med oss.

Söndag. Trötta. Slöade i soffan och tittade på fortsättningen av fredagens Mord i sinnet-DVD samt en video med Elvis ’68 comeback show (jag hade sedan länge lovat Angela att hon skulle få se Elvis i svarta skinnkläder :mrgreen: ). Sen lunch (eller tidig middag?) på favoritrestaurangen i Kista, med Angelas man, mannens pappa och pappans särbo (fick jag till alla släktskap rätt nu?). Sedan vinkade jag iväg alla, tog en liten trösttur in på KappAhl (fanns inget snyggt) och begav mig hemåt för ett par timmars vila och uppfräschning.

För, jaaaa… utgång denna kväll också! Jag kan inte minnas när jag var ute två kvällar i rad (förutom Smokie-turnéerna då). Men det var ju Janne ÅströmMosebacke. Jag har aldrig varit på Mosebacke tidigare, och det kändes lite pirrigt att gå helt ensam på ett nytt ställe (ingen som kunde/ville gå med). Men jag vägrade missa Janne Åström, han har en så fantastisk röst som jag hittills bara hört på TV. Dessutom skulle hans band spela tung blueshårdrock – sån musik jag gillar skarpt. 😀

Framme på Mosebacke kände jag mig en gnutta bortkommen i början, men insåg snart att det var ett riktigt trevligt ställe. När jag stod och hängde i ett hörn och väntade på förbandet, fick jag sällskap av en trevlig kille från Västerås. Han var också där ensam. En helt normal, nykter, trevlig individ som inte var ett dugg påflugen utan ville bara konversera lite i väntan på musiken. Sånt är man inte bortskämd med när man brukar hänga på ställen som Big Ben (där är killarna antingen fulla eller påflugna eller båda delarna).

Jag såg också att en gammal bekant, Stefan, var där. Jag tror det måste ha varit ett par år sedan jag träffade honom senast, och då gjorde jag en lite pinsam grej. Men jag tänkte att det är väl bara att låtsas som det regnar, så jag gick fram och sa hej (och ja, vi sa några fler ord till varandra). Sedan dök en annan bekant, en av Razamanaz-killarna (kompis med Stefan), upp.

Efter förbandet, som var bra musiker men spelade lite väl funkigt/jazzigt för min smak, försvann Västeråskillen. Jag tog tillfället i akt att sälla mig till Stefans och hans kompis sällskap. De stod ju så mycket närmare scenen. :mrgreen: Så var det då dags för gummiankorna (Rubber Duck, Janne Åströms band). Tror inte ens de spelade en hel timme. Det gick väääldigt fort i alla fall. Musiken var tung och väääldigt bra, och Janne har en så helt enormt fantastiskt bra röst. Det var första gången jag hade äran att höra honom live, och jag hoppas definitivt inte att det är den sista.

Att helgen var så skoj beror nog på Angelas trevliga sällskap. Och också den dubbla dosen bra livemusik. 😀 Att jag gått omkring med ett leende på läpparna hela dagen idag beror nog inte enbart på att helgen var skoj, utan också på någon som gjorde intryck på mig i helgen. 😉

Födelsedagen

Mellan jul och nyår passade jag på att fylla år. Igen. Det händer varje år, går inte att komma ifrån. 😉 Jag kom hem från Hälsingeskogarna samma dag, och det blev lite snärjigt och ont om tid. Men jag hann i alla fall hem en vända för att packa upp väskan, duscha och fräscha till mig. Innan det bar iväg in till stan för middag på Djingis Khan. Gooood mongolisk barbecue, och trevligt sällskap. Dit vill jag gärna gå igen, och då kan jag tänka mig att sitta kvar lite längre (hinna ta en omgång till av buffén kanske, när första omgången hunnit sjunka).

Den här gången hade vi planerat att gå vidare till The Dubliner efter middagen, och så blev det. Eller i alla fall några av oss. En skulle vidare till annan ort, och några skulle hem och sova. Där blev det en ganska stillsam utekväll, med lite öl/cider och helt okej covermusik. Även om den jag hade hoppats på skulle vara med i bandet inte längre var det – då hade de nog varit ännu bättre.

Födelsedagspresenter fick jag också. Innan jag åkte hem från Hälsingland blev jag firad av föräldrar och faster – fick pengar, pengar och mera nit-Trisslotter. 😉 Av några av de som var med på middagen (fast jag hade sagt att folk skulle betala sin egen middag istället för att köpa present, inte både ock) fick jag presentkort på KappAhl (japp, jag har mycket presentkort på det stället nu) och på SF Bio.