Month: March 2010


En kväll med Adam

Det var en underbar spelning. Jag har precis börjat redigera bilder. Sedan ska jag kolla hur videosarna blev. Jag filmade tre låtar. Här är ett smakprov, den enda bilden där han tittar in i kameran:

100331-adam

Adam Lambert är här!

Jag vinner aldrig något. Verkligen inte. Det mesta jag har vunnit är 25 kr på Triss, eller något i den stilen. Men, nu har jag minsann vunnit två biljetter till specialshowen med Adam Lambert på Berns nu på onsdag. Endast för speciellt inbjudna + vinnare av biljetter. Men fatta liksom. Adam Lambert!! 😀

Jag har lite funderingar på om jag ska förära honom med denna teckning som just blev klar (klicka för större bild).


Nytt i pysselförrådet

Jag antar att jag nu borde berätta allt om helgen, eftersom jag var på utflykt till Falkenberg och inspirationsträff hos Reprint. Men jag är för trött… Så jag nöjer mig med att visa upp helgens shopping.

Från Pysselskafferiet utanför Borås, som vi besökte på vägen ner: 2 mönstrade papper, 1 ark änglabilder, 4 olika spetsar, 1 ark peel offs med antiklook, 1 förp halvpärlor, 6 små tårtpapper, 3 trästjärnor, 1 dörrskylt, 2 metallfjärilar, 4 metallhörn, 1 liten ängel, 1 nyckel, 3 hjärtcharms och 1 påse pärlor.

100322-pysselskafferiet

Från Reprint, eller rättare sagt från jobbet som köpte sakerna från Reprint: 7 (!!!) av de nya Distressdynorna, Tim Holtz halskedjor, metallramar (att ha som hängen på kedjorna), ink blending foam och 2 omonterade stämplar (syns dåligt på bilden, men ett hjärta och en text “Keep smiling, it makes people wonder what you are up to”).

100322-reprint

Ny utmaning hos Kortinspiration

Nu blir det lite dubbelpost igen, både här och i Creations-bloggen. För jag måste ju göra reklam för att det är en ny utmaning hos Kortinspiration! 😀 En kombinerad påsk/skissutmaning, som pågår t o m 31 mars.

100315-kort-pask

Jag har gjort det!!

Japp. Jag har tecknat. Min första riktiga teckning sedan 2001 (jag gjorde en halvdan 2005 som jag blev totalt missnöjd med, så den räknas inte). Eftersom jag inte har tecknat på så länge, tänker jag öva upp mig lite genom att teckna av bilder på lite olika människor. För att se om jag kan få till det där med likhet och skuggningar och annat.

Först ut blev mannen som indirekt gav mig den sista pushen att ta upp tecknandet. Jag vet att det är många som sagt åt mig under årens lopp att jag borde teckna/måla och att det är slöseri med min talang att inte använda den. Och jag har tänkt tanken då och då att “kanske skulle jag…” Men den rätta motivationen har bara inte funnits där. Av någon anledning, när jag för ca en vecka sedan läste en intervju med Jack Russell (sångare i Great White), var det en sak han sa som förändrade något. Jag minns inte ordagrant, men innebörden var att den talang man har är en gåva man fått, och det är meningen att man ska använda sig av den. Same old same old som alla ni andra sagt till mig genom åren. 😉 Men tydligen var det nu jag var redo att ta till mig det.

Jag tänkte först faktiskt teckna Andreas Johnson, bara för att jag tycker han är så snygg. 😉 Men jag hittade ingen bild som föll mig i smaken att ha som förebild. Så jag valde att istället teckna Jack, som ett lite tack för den lilla pushen han gav mig (ja, jag har mailat en bild av teckningen till honom). Så här blev det, och jag är faktiskt nöjd. 😀

(Klicka för större bild)

Okej, en till gammal en

Tack ni rara som kommenterade min gamla dikt i förra inlägget. Som svar på era undringar – nej, jag känner inte så nu. Men jag tror att mina depressioner som jag haft av och till började redan då i tonåren. Eller så var det bara allmänt tonårs-må-pest, vad vet jag. 😉

Här kommer en till gammal en, skriven av en 16-årig mig 1987:

Rosen

Jag håller en ros i min hand
en kärlekens ros
Men det är inte blomman som är kärleken
det är dess stjälk
En stjälk full av taggar som sticker och sårar
precis som kärleken sårar och krossar våra hjärtan
Visst kan kärleken vara som blomman
ljuv, vacker och doftande
Men en blomma kan inte leva i evighet
och när den har vissnat, då finns den där,
stjälken med sina stickande taggar
Taggar som tränger in i hjärtat
och lämnar efter sig djupa sår

Sakta släpper jag rosen jag har i min hand
ser hur den faller till marken
Sedan går jag min väg
och låter någon annan hitta min ros
Låter någon annan få uppleva blommans skira skönhet
för att sedan upptäcka stjälkens stickande taggar
Jag känner något svida i min hand
Det är en tagg som lämnat ett blödande sår
precis som kärleken lämnat mitt hjärta att blöda

There we go. Det här är ju inte så farligt som jag trodde (att visa mina dikter för allmänheten). 😀

En tidig dikt

Tydligen är det många som inte vet att en av mina hemliga (aha! hemlig! då är det DÄRFÖR ni inte vet! 😉 ) drömmar är att skriva en bok någon gång i livet. Jag ska börja på den där boken när jag kommit på vad jag ska skriva om. Vilket kan bli om hundra år, eller imorgon, eller aldrig.

För alla er som inte visste att jag skriver (eller jag kanske ska säga har skrivit, för fram till härom natten var det sju år sedan jag skrev något annat än brev, mail, bloggande etc), så kan jag tillägga att även om en del vetat om det så är det väldigt få personer som någonsin fått läsa mina skriverier. Om någon fått läsa något har det varit gamla dikter från sena tonåren till tjugoårsåldern. Senare alster har jag behållit för mig själv. Och även dessa gamla dikter är det nog kanske bara 3-4 personer någonsin som fått läsa.

Men nu ska jag utmana mig själv med något som är bland det mest skrämmande jag gjort hittills. Jag ska publicera en dikt i min blogg. Jag börjar med en av de allra äldsta, så kan jag skylla på min unga ålder att den inte är så mycket att hänga i julgranen. 😉 Dessutom kan jag tillägga att jag aldrig själv har varit intresserad av att läsa dikter. Så jag har ingen aning om det finns några oskrivna regler för diktande. Jag har bara skrivit från hjärtat.

Here we go, min tredje dikt någonsin, från 1986 då jag var 15 år. En kort liten sak.

Någon dödade min själ

Någon har dödat min själ
kvar finns bara min kropp
som ett tomt skal
Någon tog min själ
slet den i stycken
och trampade på den
Kvar är bara min kropp
och en stor tomhet